Mor och dotter i matchande jeanskjolar – ett syprojekt med personlig touch
Vad är roligare än att sy något fint till någon man tycker om? Kanske att sy två matchande plagg!
När det var dags att skapa något nytt fick jag möjlighet att sy två jeanskjolar – en till en mamma och en till hennes dotter. Resultatet blev två matchande kjolar i mörkblå denim, med samma fina detaljer men i två olika storlekar.
Och visst blev de fina tillsammans?
Samma mönster – två storlekar
Till kjolarna använde jag Ida Victorias Augusta Zip, som finns både som barn- och dammönster. Det är ett mönster som passar väldigt bra till lite grövre tyger som exempelvis denim och som gav mig en bra grund att utgå ifrån.
Men jag måste erkänna att jag har tagit mig lite kreativa friheter.
Jag använde mönstret som utgångspunkt och gjorde sedan på det sätt som jag ville. Det är faktiskt något av det jag tycker är roligast med att sy. När man har ett mönster framför sig behöver man inte känna att man måste följa det exakt. Ibland vill man ändra en detalj, prova en annan lösning eller helt enkelt göra på det sätt man själv tycker fungerar bäst.
Mörkblå denim och en färgglad insida
Till båda kjolarna valde jag ett mörkblått jeanstyg. Jag gillar verkligen den mörka färgen tillsammans med den ljusa dragkedjan framtill – det ger kjolarna en lite tuffare jeanskänsla.
Jag använde också Gütermann Denimtråd till stickningarna. Det känns som ett självklart val när man syr i denim och passar fint till de lite mer markerade sömmarna.
Men det är på insidan som den lite roligare detaljen finns.
Som foder till linningen och fickorna valde jag ett helt annat tyg – ett färgglatt trikåtyg som kanske inte alls ser ut som det självklara valet tillsammans med mörkblå denim, men som jag tycker blev en riktigt fin detalj.
Det är just sådana detaljer jag tycker är så roliga när man syr själv. Man kan göra något ganska klassiskt på utsidan och sedan smyga in något helt oväntat på insidan.
Ett litet knep när du syr med trikå
Eftersom jag använde ett trikåtyg som foder ville jag inte att materialet skulle töja sig i linningen och fickorna. Därför stabiliserade jag tyget innan jag började sy.
Jag pressade Vlieseline G 700 på avigsidan av trikåtyget. Det gav tyget mer stadga och gjorde att det höll formen bättre när jag sedan skulle använda det i linningen och fickorna.
Det är ett sådant där litet knep som kan göra stor skillnad när man vill använda ett tyg på ett ställe där det egentligen behöver vara lite stadigare.
En dragkedja med en extra funktion
En annan detalj som jag valde att göra lite annorlunda är dragkedjan framtill. Jag har vänt den så att den stängs uppifrån och ner.
Det kanske låter som en liten sak, men det ger kjolen en extra funktion. När man öppnar dragkedjan nedifrån skapas nämligen en slits framtill. Det är perfekt om man till exempel vill kunna cykla, springa eller klättra i kjolen utan att känna sig begränsad.
När man inte behöver slitsen är det bara att dra ner dragkedjan igen – och då ser kjolen ut som vanligt.
Jag tycker om när en detalj både får vara snygg och samtidigt fyller en praktisk funktion. Och just den här lösningen gör att kjolen känns betydligt mer användbar än en vanlig kjol.
Det bästa med att sy själv
Det här projektet blev ett bra exempel på varför jag tycker så mycket om att sy. Man börjar med ett mönster och ett tyg, men någonstans på vägen börjar plagget bli ens eget.
Ibland följer man mönstret precis som det är tänkt. Ibland ändrar man lite. Och ibland blir det kanske inte alls som man först hade tänkt sig – men det kan bli bra ändå.
Så mitt tips är egentligen ganska enkelt:
Våga prova!
Har du ett symönster hemma som du tycker om, men där du skulle vilja ändra någon detalj? Testa. Det är så man lär sig, och framför allt är det så man hittar sitt eget sätt att sy.
Och kanske kan nästa syprojekt bli något matchande till dig och någon du tycker om? En mamma och dotter, två syskon, ett par kompisar – eller varför inte bara två personer som gillar samma tyg?
För visst är det lite extra roligt när man kan säga:
”De där har jag sytt.”
Kommentarer